Pulstransformatorer

Pulstransformatorer används i kommunikationsenheter, automation, datorteknik, när man arbetar med korta pulser, för att ändra deras amplitud och polaritet, ta bort den permanenta komponenten, etc.

Ett av huvudkraven för pulstransformatorer är den minsta distorsionen av den överförda signalformen, som uppstår på grund av påverkan av läckströmmar, kapacitiva anslutningar mellan lindningar och varv, virvelströmmar.

Antag att ingången från en ideal transformator (utan förluster och kapacitanser) tar emot rektangulära spänningspulser (Fig. 1, a) av varaktighet I med period T. Tidskonstanten för transformatorns primärlindning — den tid under vilken strömmen når ett stationärt värde (Fig. 1, b) är lika med: T1 = L1/ r1, där L1 — primärlindningens induktans, G.

En ström uppträder och börjar öka i primärlindningen, vars kurva visas i fig. 1b. Detta kommer att orsaka exakt samma förändring i det magnetiska flödet, vilket i sin tur kommer att leda till EMF i sekundärlindningen, som i viloläge är lika med ti2 (Fig. 1, b).

Den negativa delen av pulsen "klipps av" genom att slå på dioden i transformatorns sekundärkrets. Detta ger en puls som är nära rektangulär på transformatorns sekundära sida.

Ris. 1. Kurvor av spänningar och strömmar i en pulstransformator

Det bör noteras att T.1 >T, dvs. primärlindningens tidskonstant måste vara större än pulslängden. Om – tvärtom, T.1 < T resultatet är negativt – blir pulsens form långt ifrån rektangulär.

För att göra pulsformen ännu mer rektangulär har pulstransformatorn sina egna egenskaper: den fungerar i omättat läge, pulstransformatorns magnetiska krets måste ha en liten restinduktion. Därför är den gjord av mjukt magnetiskt material (med låg koercitivkraft), med ökad magnetisk permeabilitet.

Ris. 2. Pulstransformatorer

Ibland, för att minska kvarvarande induktion, är magnetkretsen hos en pulstransformator utformad med ett luftgap. För att minska strökapacitans och läckströmmar försöker man göra lindningar med minsta antal varv.