Elskador vid olika installationer, de farligaste arbetsplatserna och arbetsplatserna

Det är omöjligt att lösa elsäkerhetsproblem utan information om orsakerna till elektriska skador.

Statistiken över elektriska skador beroende på typen av elektriska installationer, såväl som typen av deras ström och spänning, tillsammans med de kvalitativa egenskaperna hos dessa installationer, är grunden för att skapa säker utrustning och för att lösa många tekniska, ekonomiska och organisatoriska problem inom elsäkerhetsområdet.

Effektiviteten av de utvecklade säkerhetsåtgärderna beror också på hur korrekt orsakerna till olyckor avslöjas, därav vikten av metodfrågor om utredning, rapportering och analys av elskador. För att förbättra utrustningens säkerhet är det av intresse att analysera dess defekter och utvärdera dess effektivitet. skyddsmedel.

Ur elsäkerhetssynpunkt kan alla produktionsprocesser delas in i tre grupper:

• processer där elektriska installationer är föremål för arbete;
• processer där elektriska installationer spelar rollen som verktyg;
• processer (arbete, handlingar) där elektriska installationer inte används.

En elinstallation är arbetspliktig när den tillverkas, installeras, repareras, besiktigas, testas, demonteras, sätts på, sätts på osv.

Den elektriska installationen blir ett arbetsredskap i elektrotekniska processer (svetsning, elektrolys etc.), såväl som i icke-elektriskt arbete på elektrifierade maskiner (arbete på en svarv, körning av ett elektrifierat fordon etc.).

Elektriska skador observeras även vid utförandet av sådant arbete där elinstallationer inte alls används. Dessa inkluderar skador under olika icke-elektriska operationer och åtgärder som utförs i området för placeringen av elektriska installationer (till exempel lyft av ett lokomotiv på taket, etc.), såväl som fall av blixtnedslag.

Regelbunden forskning om elektriska skador har bedrivits sedan 1950-talet. Uppgifter om antalet arbetsolyckor inhämtas årligen. Det är inte svårt att beräkna huvudindikatorerna för elektriska skador varje år.

Nedan visas fördelningen av arbetsrelaterade elskador på olika grupper.

Fördelning av elskador (andel av det totala antalet elskador) relaterad till olika gruppers arbete

Elarbeten, totalt 49,5 Av dem: monteringsdemontering 9,3 aktivering, avaktivering 5,2 driftomkoppling 1,8 förebyggande 7,5 besiktning 4,2 reparation 18,6 provningar 2,9 samma arbete under nödsituationer 1,3 Elektrotekniska arbeten 6,9 Icke-elektriska arbeten på elinstallation 9 elinstallationer. och elektrifierade maskiner 31.5 Okänd 1.1

Elskador under arbete där elinstallationer är föremål för arbete ingick i gruppen elarbeten (här ingår även skador vid utförande av liknande arbete på elektrisk utrustning och elektrifierade maskiner). För att identifiera detaljerna för elektriska skador i själva elarbetet och icke-elektriskt arbete på elektrifierade maskiner presenteras det separat.

Av dessa data kan man se att endast hälften av olyckorna inträffar vid utförandet av elarbeten.

Observera att elskador vid underhåll av elinstallationer under nödsituationer (naturkatastrof, brand, avstängning av elinstallationer) endast är 1,3 %, vilket är 40 gånger mindre än elskador vid underhåll av elinstallationer i normal miljö. Uppenbarligen kommer denna omständighet att vara av intresse för psykologer.

Var tionde skada är relaterad till driften av elektrifierade maskiner. Eftersom den huvudsakliga kontingenten av offer under arbetet i denna grupp är icke-elektriker, är det främsta sättet att minska elektriska skador under dessa arbeten att förebygga utrustning och maskiner i tid.

En viktig uppgift för att minska elektriska industriskador bland arbetare med massyrken är att förbättra säkerhetsåtgärderna i arbetet inom området för passage av luftledningar. Akutinspektioner av luftledningar innan sommarens fältarbete startar, kontinuerlig övervakning av driften av lastbilskranar och andra stora enheter i luftledningssäkerhetsområdet är fördelaktigt.

När det gäller kraven på elsäkerhet på arbetsplatser kan de indirekt uppskattas med hjälp av nedanstående statistik över elektriska skador i lokaler med olika grader av elektrisk fara och i olika territorier.

Statistik över elektriska skador i lokaler med olika grader av elektrisk fara och i olika territorier (andel av det totala antalet elektriska skador i%).

Lokaler, totalt 44,1 Av dem: ökad fara 11,6 särskilt farliga 31,1 Territorier, totalt 55,9 Av dem: företagsområde 26,5 byggarbetsplats 10,3 luftledningsområde 8,4 ort 6,4 väg (nära vägen) 4,2

Mer än hälften av incidenterna sker utomhus och nästan alla övriga sker i högrisk- och särskilt farliga lokaler.

Fall av utomhusskador visar på en underskattning, och ibland otillräcklighet, av tekniska och organisatoriska åtgärder för elsäkerhet vid drift av utomhusanläggningar.

Jord- och skogsbruk, bygg- och oljefält, där det mesta av arbetet utförs utomhus, saknar frosttåliga och mekaniskt starka ledningar och kablar, vattentät och dammtät utrustning, pålitlig personlig skyddsutrustning m.m.

Driftstiden, frekvensen av inspektioner och reparationer av externa installationer måste justeras och strikt observeras.

Data om elektriska skador relaterade till underlåtenhet att använda jordningsanordningar med spänningsförande delar, tillfälliga stängsel och säkerhetsskyltar är också bevis på otillfredsställande förberedelser på arbetsplatsen.

De flesta olyckorna inträffar under drift av växelströmsanläggningar med industriell frekvens, varav huvuddelen av anläggningar med spänningar på 220 och 380 V, 6 och 10 kV.

Eftersom de angivna spänningsinställningarna är de vanligaste för användare kan dessa data betraktas som logiska.

En betydande andel är skador vid spänningar på 65 — 90 V AC (nästan alla skador vid dessa spänningar orsakas av manuell bågsvetsning).

Elskadan i installationer med likström är relativt liten. Men listan över installationer som använder likström är många gånger mindre än för installationer med växelström.

Den lägsta växelspänningen, 50 Hz, vid vilken elektrisk skada under drift har registrerats är 12 V (vid elektrisk svetsning i en panna).

Från analysen av elektriska skador i olika installationer, för olika spänningar och under olika förhållanden, följer:

• mer än hälften av alla olyckor inträffar på luftledningar, transformatorstationer och ställverk, medan 2/3 av dem inträffar vid 6 och 10 kV spänningar;
• den största faran är luftledningarna på företags och byggarbetsplatsers territorium;
• cirka 60 % av skadorna på kraftledningar orsakas av kontakt med lastbilskranar, borriggar, stegar och andra stora föremål, d.v.s. som egentligen inte är relaterade till linjeunderhåll;
• fallen med stegspänning är mest typiska för kontaktledningsnät (8 gånger högre än genomsnittsnivån);
• av 380 och 220 V-installationerna är de farligaste mobila maskiner med elektrisk drivning — pumpar, transportörer, lastare, betongblandare, elektrifierade grävmaskiner, etc.;
• Från 43 till 77 % av olyckorna på mobila enheter och på elektrifierade handmaskiner beror på förekomsten av stress på maskinkroppen, medan denna orsak i genomsnitt för alla installationer är ansvarig för endast 13 % av skadorna.

Industriella elektriska skador bland arbetare med olika erfarenhet i %:

• Upp till 1 månad - 3,3%;
• Över 1 månad till 1 år — 14,3 %;
• Över 1 till 3 år — 20,8 %;
• Från 3 till 5 år - 12,4%;
• 5 till 10 år — 20,8%;
• Över 10 år — 28,5%.

Vid första anblicken uppmärksammas det paradoxala faktum att det maximala antalet skador inträffar bland elektriker med mer än 10 års erfarenhet och med IV säkerhetskvalifikationsgrupp.

Utifrån detta kan man komma till fel slutsats att varken erfarenhet eller Tuberkulosgruppen påverkar inte sannolikheten för elektriska stötar.

Samtidigt är det olagligt att ifrågasätta vikten av att utbilda arbetare i säkra arbetsmetoder.Den höga skadefrekvensen bland erfarna arbetare förklaras av att de måste utföra merparten av det elektriskt farliga arbetet och därför är mer benägna att att komma under press än arbetare med liten erfarenhet.

En del av arbetarna anser att deras långa tillverkningserfarenhet och inte säkerhetskvalifikationsgruppen ger dem rätt att utföra reparations- och installationsarbeten, vilket i många fall leder till elskador.

Ju högre tjänsteår och ju högre säkerhetsgrupp, desto bättre känner den anställde till säkerhetsreglerna. Tyvärr omsätts denna kunskap inte alltid i praktiken och ett betydande antal skadade elektriker var inte alls helt säkerhetscertifierade (certifieringen var formell).

Elektriska skador inträffar regelbundet hos arbetare i ett 80-tal yrken, varav ett 70-tal icke-elektriska.

Antalet skador för elektriker och icke-elektriker är ungefär detsamma. Den relativt höga förekomsten av elektriska skador bland arbetare i vissa icke-elektriska yrken (låssmeder, mekaniker, förare av självgående fordon, byggnadsarbetare samt riggare, lastare och supportarbetare) är ungefär densamma som för elektriker (exklusive elektriker och elektriker).

Cirka 40 % av skadade icke-elektriker skadades när de arbetade i elektriska installationer. Resten av skadorna är inte relaterade till sådant arbete, utan orsakas av oavsiktlig kontakt med spänningsförande ledningar i luftledningen (genom bommen på en lastbilskran, en tippbil, ett metallrör, etc.), spolar av värmeanordningar , troll när de passerar eller kör i närheten av dem.

Ungefär hälften av alla offer dog av direkt exponering för elektricitet. I 10 % av fallen fick offren elektriska stötar och dog av hjärnskakning, frakturer och andra skador till följd av fallet.I 13 % av fallen inträffade dödsfall från ljusbågsbrännskador.

De mest karakteristiska strömkedjorna genom en person är arm — ben, arm — arm och arm — bål (56,7 % respektive 12,2 % och 9,8 % av skadorna). Majoriteten av offren har inga medicinska kontraindikationer för att arbeta (förutom alkoholförgiftning, som finns hos 13,2 % av offren).

Förhållandet mellan dödliga och allvarliga elektriska skador är 9 till 1, och i installationer med spänningar upp till 1 kV och över är dessa förhållanden 6 till 1 respektive 13,7 till 1.

Detta beror på att i anläggningar över 1 kV är ljusbågsbränningar en större andel än i anläggningar upp till 1 kV, och brännskador är inte alltid dödliga.

Svårighetsgraden av elektriska skador visade sig också vara högre på sommaren än på vintern och utomhus än inomhus.

Den högre svårighetsgraden av elektriska skador bland icke-elektriker, personer med kort arbetslivserfarenhet och övertid än bland elektriker, personer med lång arbetslivserfarenhet respektive under arbetstid, kan främst förklaras av psykofysiologiska faktorer (vårdslöshet, oerfarenhet, trötthet, etc.). .n. .).).